Östergötland måste upplevas

Östergötland vimlar av mystiska och stämningsfulla platser. Nyfiken? Låt platsernas mystiska invånare berätta mer!

Våra väsen vittnar

Östergötland måste upplevas. Men i stället för att lita blint på oss vill vi lämna över ordet till några bättre lämpade för jobbet. Låt oss presentera våra mystiska väsen som med egna ord får beskriva sina upplevelser av några utvalda platser i Östergötland.

Stentroll i Kolmårdsskogarna

Att komma till Kolmården var som att komma hem. Sova på en stickig bädd av barr, käka flugsvamp till frukost och plaska runt i en svalkande bäck. Jag har blivit lite otymplig med åren, svårare att ta mig fram obemärkt och så. Men här var det enkelt att smälta in och iaktta de märkligt hårlösa varelserna. Utan att skrämma dem såklart, eller ja bara lite. De är ju så skojiga när de hoppar och skriker. Men mest tittar jag på dem i smyg. När de snubblar fram bland träden med sina roliga hattar, tittar på fåglar genom en konstig mackapär de trycker mot ögonen. Måste vara någon typ av modern magi – fascinerande.

Läs mer om Kolmårdsskogarna

Lilla Grå vid Öna

Vi kom till Öna för första gången för några hundra år sedan och blev så fästa vid platsen att vi bestämde oss för att flytta hit hela familjen. Det är för det mesta ganska stillsamt i skogen. Ibland kommer det bröligt mänskofolk klampande bland träden, turister… Ingen respekt för naturen. De sliter upp svamp ur jorden som att den tillhörde dem. Oförskämt. Men man kan väl inte förvänta sig så mycket mer av så lågbegåvade varelser. Om de väsnas för mycket brukar vi låta ungarna gillra små fällor, det brukar få dem att ge sig av. Det är bra. Vi gillar att ha den här fina platsen för oss själva.

Läs mer om Öna

Den hårige på Ramunderberget

Jag är ganska säker på att jag var en fågel i mitt förra liv. En riktigt ståtlig en. Med praktfull fjäderskrud och lång kraftig näbb. Här vid Ramundberget lever jag sida vid sida med både hackspett, spillkråka och göktyta. De gillar alla att picka och gräva i min päls och gömma små skatter där. Jag har inget emot det, uppskattar sällskapet. Jag önskar bara jag kunde slå följe med dem när de ger sig av över trädtopparna. Jag kan riktigt se mig själv flaxa ner för berget för att graciöst landa på vattenytan. Men för nu får jag nöja mig med att se dom från marken. Men när marknivå innebär 70 meter över havet, så är det väl dumt att klaga.

Läs mer om Ramunderberget

Jättelik insekt i Säby Västerskog

Varför jag hamnat i Säby Västerskog? Ja men är det inte uppenbart. Närmare urskog än så här kommer du inte i södra Sverige. Vissa av träden här är upp mot 400 år gamla, och historierna de samlat på sig under alla sina år i skogen är makalösa. Du skulle höra dem gaffla om kvällarna när mörkret faller. Sen har vi ju skogens magiska utbud av käk – här hittar man både delikat grön sköldmossa och rariteten vedtrappsmossa! Jo jag säger då det. Inte mycket slår den där första läskande tuggan på morgonen, innan solen gått upp och daggen fortfarande ligger färsk i gräset. Godmorgon världen, här kommer jag!

Läs mer om Säby Västerskog

Älva vid Drabbisdal

Hur ska jag kunna beskriva Drabbisdal? Det är svårt att finna ord. Redan vid första mötet sa det klick, som kärlek vid första ögonkastet. De sjungande lövträden som omger de gamla stugorna, den ljuvliga utsikten över sjön Roxen och Blackbäcken som porlande dansar nedanför sluttningen. Min släkt flyttade hit för första gången för över 600 år sedan och har sedan dess återkommit i flera generationer. Mycket har förändrats under åren som gått, men varje gång jag skymtar skålgroparna i stenarna blir jag påmind om mina förfäder som malde säd bland stenarna. Nu är det min tur!

Läs mer om Drabbisdal

Sjöodjur i Ydre

Här nere i södra Östergötland finns allt ett sjöodjur kan behöva. Framför allt finns det flera riktigt goa sjöar. Lilla sjön Välen utanför Asby är en personlig favorit, men är man ute efter något med lite mer utrymme är ju Sommen svårslagen. Utmärkt vattenklimat, lagom med fiskinvånare och härligt bubbliga strömmar att glida fram i. Det bästa jag vet är att ta rejält med fart, sträcka ut hela min kropp för att sedan bryta vattenytan och skaka ur vattnet ur pälsen. Ibland ringlar jag upp till närmsta skogsglänta för att andas lite barrdoft, omgivningen här i söder är så lugn och stillsam.

Läs mer om Ydre

Drottning Omma på Omberg

Vad vore Omberg utan mig? Vackert säkert. Majestätiskt, absolut. Men jag skulle ändå vilja påstå att jag under mina år här på berget har haft ett finger med i både det ena och det andra. Och det har hunnit bli några år, jag tror vi är uppe i 7000 nu. Eller var det 8000? Nåväl, Omberg och jag har varit ett så länge jag kan minnas. Själsfränder tills döden skiljer oss åt! Under årets ruggigaste dagar brukar jag låta min slöja sjunka över berget. När dimman tätnat tillräckligt lämnar jag och mina ugglor vår borg på bergets norra sida och ger oss ut för att bevaka och njuta av vårt hem. Vårt älskade Omberg som alltid bjuder på nya överraskningar.

Läs mer om Omberg

Häxa i Trollkäringeskogen

Ja att vi skulle våga oss på att stanna här i Trollkäringeskogen var väl inte så självklart. Det är nästan så man fortfarande känner den brända stanken från 1600-talets häxprocesser. Usch och tvi. Men trots sin mörka historia kände vi att platsen tillhör oss, precis som den tillhörde våra förfäder. Våra krafter blir också extra starka här, skogen rymmer en otrolig mängd magi. Det känns i hur det pirrar under fotsulorna och hur vinden smeker en runt axlarna. Som att skogen pustar ur sig ny magi med varje flåsande andetag. Men vi är noga med att säga till ungarna är att hålla sig borta från alla otäcka människor, så vi inte går samma öde till mötes som de som kom före oss.

Läs mer om Trollkäringeskogen

Sjöjungfru i Vättern

Jag har vart runt en del i mina dar. Men av alla vatten jag flutit runt i så finns det inget som kan jämföras med Vättern och dess varierade omgivningar – framför allt när hösten rullar in! Sommaren är ju magisk såklart, men då trängs människor längs med stränderna och uppe i skogarna som omger sjön. Så själv föredrar jag höstrusket. Temperaturen sjunker och stormarna rullar in. Färgerna skiftar och turisterna blir glesare. Vilket gör det enklare för mig att ta mig upp till vattenytan utan att bli upptäckt, glida närmare stränderna och kanske till och med pressa lite i höstsolen från en sten i vattenbrynet.

Läs mer om Vättern