Håller Verner vid liv

Östergötland har mängder av utmärkta ambassadörer. Men när besöksnäringen för första gången utsåg ”Årets Östgötaambassadörer” var det sex representanter som röstades fram. Vi har lärt känna en av dem, intendenten och läraren P-G Andersson, lite närmare. Men även den historiska person vars minne han vårdar.

Vi kör skogsvägen fram och kliver ur bilen vid den grusade parkeringen ett stenkast från huset där nationalskalden och nobel­pristagaren Verner von Heidenstam till­bringade sina sista år i livet. Här uppe på höjden är luften lite krispigare, det går lätt att andas. Vid promenaden förbi butiken, där besökare även betalar inträdet, är det först den vidunderliga utsikten över skogen och Vättern som drabbar oss. Därefter huset. Med sin strikta vita fasad, fönster i symmetriska rader samt bordet och bänkarna vid körsbärsträdet där han ofta brukade sitta och njuta av vyn. På baksidan är det istället den porlande fontänen och fönstren i varierade storlekar och former som fångar betraktarens intresse.

– Verner brann för det typiska svenska, men var också väldigt inspirerad av Italien. Som många andra under hans tid. Därför påminner huset på framsidan om en typisk svensk biskopsgård, medan baksidan andas italiensk arkitektur, säger P-G Andersson, som jobbat som intendent på Övralid i drygt 12 år.

I mars i år blev han som en av sex representanter utsedd till ambassadör för Östergötland under Besöksnäringens dag. Cirka 130 personer inom besöksnäringen i länet fick nominera en person eller organisation som de tycker agerar bra föredöme när det gäller att representera länet både inom och utanför Sveriges gränser.

– Jag har jobbat med många saker, framför allt som guide, inom turistnäringen i över 25 år. Dessutom har jag undervisat på Hotell- och turismprogrammet på Vadstenagymnasiet i snart 10 år. Det är roligt att få ett kvitto på att personer i branschen uppskattar det jobb jag gör. Det känns hedrande att vara en av dem som blev utsedda, särskilt första gången utmärkelsen delas ut.

P-G:s intresse för historia väcktes redan som barn. Han har alltid varit fascinerad av hur vardagslivet tedde sig för våra föregångare. När han besöker historiska platser, har han en förmåga att leva sig in hur människorna förr i tiden levde och tänkte. Något som han även brinner för att förmedla till andra.

– Det är min styrka, att berätta för andra om historiens vingslag och få dem att känna samma engagemang som jag själv gör. Genom att förstå det som hänt bakom oss i tiden kan vi också lära oss om framtiden, säger han medan vi vandrar runt i det hus som kommit att bli som ett andra hem för honom de senaste åren.

I vilket fall under sommarmånaderna. Övralid har öppet varje dag från mitten av maj till mitten av augusti. Varje hel timme håller någon av guiderna en visning där besökarna, genom att vandra runt i rummen, får lära känna personen Verner von Heidenstam.

– Vi som jobbar här lever med Verner dagligen. Det är vårt ärofyllda uppdrag att hålla hans minne vid liv. Vi säger ibland att om vi skulle möta Verner i trappen skulle vi bara säga hej och knappt höja på ögonbrynen. Så levande känns hans minne här på Övralid, skrattar P-G.

Faktiskt brukar han själv, men också vissa av guiderna vid behov, sova över i något av gästrummen om de jobbar sent och ska börja tidigt dagen efter.

– Att uppleva huset och platsen kvällstid – och även nattetid – är en upplevelse utöver det vanliga. Här på höjden är naturen och kanske särskilt himlen otroligt vacker. Det är ingen slump att Verner valde det här stället att bygga sitt hem på. Även om han också kunde se över Vättern bort till Olshammar, där han växte upp i mitten av 1800-talet.

För cirka hundra år sedan var Verner en av Sveriges största kändisar. Han räknas som den främsta företrädaren för det så kallade ”nittitalet”, en nationalromantisk strömning som även Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf kom att tillhöra. När Verner von Heidenstams diktsamling "Vallfart och vandringsår" publicerades i april 1888 väckte den en enorm uppmärksamhet. Boken bröt med den härskande naturalismen, en litterär rörelse med frontnamn som August Strindberg, Georg Brandes och Émile Zola.

Istället för om social misär och enformigt industriarbete skrev Heidenstam om njutningslystnad och romantik, individualism och nationalism. 1912 blev han medlem av Svenska Akademien och 1916 fick han Nobelpriset i litteratur.

– Även om han var en av de mest framstående författarna på sin tid gjorde det inte honom rik. Det var istället arvet från hans adliga familj som gav honom den förmögenhet som bland annat användes till att bygga Övralid. Han bodde här med danska Kate Bang, som han hade träffat på sanatoriet Mösseberg utanför Falköping. Verner och Kate gifte sig aldrig, kanske på grund av att han redan varit gift tre gånger och paret valde ett annat sätt att leva ihop, förklarar P-G.

Vid en rundtur genom Heidenstams egenritade hus berättar P-G entusiasmerande om vad de olika rummen användes till. I matsalen satt till exempel Verner alltid vid kortändan av bordet där han hade utsikt ut mot Vättern. I det välfyllda biblioteket som innehåller cirka 2 300 böcker hade han en favoritfåtölj av dansk design och i arbetsrummet intill satt han vid sitt skrivbord och kämpade med skrivandet. Men efter att han byggt Övralid drabbades han långsamt av demens och skrivkramp. Efter hans död gav istället Kate Bang, tillsammans med litteraturhistorikern Fredrik Böök, ut ”Heidenstams Samlade verk” i 23 band. Några år senare författade hon dessutom memoarböckerna ”Vägen till Övralid” och ”Övralid”.

– En sak som är väldigt spännande med det här jobbet är att det fortfarande finns människor som levde samtidigt som Verner von Heidenstam och Kate Bang. Till exempel hittade Kate Bangs barnbarn för några år sedan dagboksanteckningar och brev som hon skickat till olika personer, berättar P-G och fortsätter:

– Professorn Martin Kylhammar började forska i detta och kommer under våren 2018 ut med en spektakulär bok som alldeles säkert kommer avslöja en hel del som vi inte visste om Verner och hans relation med Kate. Jag tror detta är det mest spännande med mitt jobb här på Övralid. Att det hela tiden kommer fram nya fakta och att jag hela tiden lär mig nya saker, avslutar han.

Text: Jessica Holm

Foto: Niclas Sandberg