Vadstena

Det är jag som är Vadstena och har varit det sedan medeltiden faktiskt. Jag har haft kungar här, Gustav Wasa var en av dem. Han gifte sig här på slottet. Men mest har det varit munkar och nunnor. Nunnorna är kvar än idag, precis som slottet och klosterkyrkan och alla gränder som leder ut till mina torg. Där har människor mötts i århundraden. Människorna har trivts hos mig. De har tagit båten, en del har gått till fots och några har kommit med järnväg. Den används inte så mycket längre, förutom på sommaren när turister kan åka rälsbuss och ibland har jag sett ångloket ta en tur. Invånarna brukar vinka till mig. De badar, går med hundar och språkar med varandra på strandpromenaden. De tycker mycket om att samlas i hamnparken på filtar med vänner, mat och dryck. Då njuter jag. Jag mår bra när ni trivs  hos mig. Det ska ni veta.

 

I’m Vadstena and I’ve been that since the Middle Ages actually. I've had kings here, Gustav Vasa was one of them. He was married here at the castle. But mostly there have been monks and nuns. The nuns are still here today, just like the castle and monastery church and all the alleys that lead out to my two town squares. There the people have met for centuries. People have enjoyed me. They have taken the boat, some have walked by foot and some have come by rail. It’s nearly used any longer, except in the summer when tourists can experience the rail bus and sometimes I have seen the steam locomotive take a trip. The inhabitants usually wave to me. They swim, walk with their dogs and speak with each other by the seafront. They like to gather in the harbor park on blankets with friends, food and drinks. I feel good when you're comfortable here. I want you to know that.