Sevärdheter

Undret vid Barnastenen

Ydre, Norrköping

Under en gran och intill en sten ligger två små flickor. Det är den 13 november och året är 1901… Augusta, 8, och Jenny, 11 år, är på väg hem till Svinhult från grannbyn då det lätta snöfallet förbyts till piskande vindar. Snart har de irrat bort sig… Vilse, frusna och rädda håller dom nu om varandra, där under granen…

 

I utrymmet som delas av en sten och en gran ligger två små flickor. Det är den 13 november året 1901. Augusta 8 och Jenny 11 år är på väg hem till Svinhult från grannbyn, där dom hämtat kläder och en säck med mjöl under eftermiddan. Den mjuka, lätta snön som singlar ner från himlen förbyts snart till piskande vindar. Med väderskiftet kommer också kölden. Plötsligt känns vägen hem väldigt lång och flickorna får en idé  ”Vi tar en genväg, det är kortare om vi går genom skogen…!”. Skogen är på inget sätt mer barmhärtig och snart har dom irrat bort sig… Vilse, frusna och rädda håller dom nu om varandra, där under granen.

När mörkret lägger sig över Svinhult och flickorna inte kommit hem, börjar snart hela byn att leta. Byborna vandrar genom skogarna med lyktor och ropar på flickorna. Vissa ger upp när kvällen blir natt, men föräldrarna letar förtvivlat vidare. Ett par dagar passerar… inget spår efter barnen. Svinhultsborna ger upp. Lensman motiverar sig, och kanske även sitt samvete, med att ”De är säkert döda redan, ingen överlever att vara ute så länge i minusgrader. Och torparungar… finns det nog av i vilket fall som helst”…

Men han förvånar många när han bestämt säger att dom måste ut och söka efter barnen igen. För klockarhustrun Hulda har nämligen alldeles tydligt - i en dröm - sett systrarna ligga under en gran. Och vid liv! I vilket fall som helst måste deras kroppar hittas och få vila i vigd jord. Annars… ja, annars kanske dom kommer hemsöka bygden. Och vem vet i vilken skepnad… Fyra dagar efter att byborna åter gett sig ut i skogarna så sker det som skulle bli känt, även utanför Sveriges gränser, som ”Undret vid barnastenen”. För, under en snötyngd gran, pressade mot en sten och tätt intill varandra, hittar man Jenny och Augusta, Svårt förfrusna, men vid liv!

Hastigt för man systrarna till sjukhuset i Kisa. Dr. Bexelius ser bekymrad ut och säger att ” benen och fötterna är bortom räddning. Jag måste amputera…”. Jenny väger bara 27 kilo och Augusta knappt 18 när de hittas. Men trots det så återhämtar sig flickorna faktiskt bra. Och snart, börjar dom att berätta om dom 21 dagarna ute i skogen.

Redan första natten hör dom att nån ropar deras namn. Det skymtar ljussken nånstans ifrån. Men i rädsla för att det kan vara ”Lysegubbar” som vill dom illa, så låter dom bli att svara. Fötterna gör så ont. Det går inte att resa sig. Inte att gå hem. När hungern kommer äter dom av ett bröd dom fått med sig. En ekorre håller då och då systrarna sällskap och får också smaka bitar från brödet. Givmildheten ska komma att löna sig.

När brödet tar slut kommer flickorna på att man säkert kan äta mjölet dom har med sig. Men, säcken är fryst och dom får inte upp den. För att själv komma åt mjölet gnager till slut ekorren ett hål i säcken och flickorna kan nu få något i sina tomma magar. Det är antagligen så, och med varandras sällskap och trygghet, dom håller sig levande. Men ingen kan fortfarande riktigt förstå, hur kunde det vara möjligt? Ingen överlever ju 21 dygn ute i minusgrader. Det måste sannerligen vara ett under…

 

Läs mer om Östergötlands mörka och mystiska platser >>

 

Se filmen om Undret vid barnastenen >>