Hoppa till textinnehållet

Dansutvecklare1

Östergötlands dansutvecklare - Marina Krig

Jag träffade Marina Krig, vår nya dansutvecklare, när hon hunnit arbeta några veckor i sin nya roll.
Vi hade ett trevligt samtal kring hennes arbete och hennes förhoppningar och tankar kring dansutvecklingen i Östergötland.

 

Jag kastar mig direkt på frågan om din titel. Vad är och gör en dansutvecklare?

I Sverige finns det i nästan alla regioner en danskonsulent (eller dansutvecklare), precis som det finns konstkonsulenter. Man har helt enkelt bestämt sig för att konst och kultur är en så viktig komponent i människors liv och i samhället och att det krävs olika motorer, i form av sk konsulenter, som driver på utvecklingen och är med och möjliggör att konstformen hålls levande. Det är klart att varje dansutvecklare sätter en personlig touch på sin regionala agenda och inriktning, men det som är gemensamt för alla är att jobba för att bredda intresset för dans, stärka dansens ställning, ge fler möjlighet att uppleva dans och, inte minst, se till att det finns utvecklingsmöjligheter för dansare.

Det låter som ett jättestort uppdrag, ju. Jag menar, är det inte svårt att verkligen få folk att komma på föreställningar och bli intresserade av just dans?

Nejmen grejen är att det redan finns ett stort intresse för dans i Östergötland! Jag tror tricket, eller utmaningen, är att få de olika dansarna att se varandra och se nya möjligheter. Jag håller på att göra en kartläggning av all dans som utövas på logar och källarlokaler i Östergötland, och då menar jag all dans. Lindy hop, folkdans, 10-dans (ballroom dancing), street, balett, cheerleading, samtida dans, jazz, orientalisk, latinsk... Listan blir ganska lång faktiskt på vad som pågår just nu och jag ser fram emot att kunna utläsa fakta ur den här kartläggningen. Sen har vi samtida dans i Östergötland som jag menar är snudd på vår plikt att se till att utveckla och främja. Genom konstens berättelser om vår samtid kan vi förstå den och, förhoppningsvis, bli klokare, rikare människor som skapar ett bättre samhälle.

Måste man inte ha en förförståelse av modern dans innan man kan förstå den?

Nej, men som med alla saker kan upplevelsen bli större om man tar reda på mer. Precis som fotboll, film eller ridning. Jag menar att man ska inte vara rädd för konst! Man ska ta för sig av konst, den är inte till för en utvald skara. Man ska ta en stor munsbit och tugga och se vad det smakar! För mig är den allra bästa kulturupplevelsen att titta på en samtida dansföreställning. Tid och rum försvinner och man sugs upp av rummet och dansarna.

Ja, hur kom det sig att du började intressera dig för dans?

Under 90-talet ingick jag i ett performancekompani (Länk: http://www.scenarkivet.se/uppsattning/1607/nature/mer/) och vi ifrågasatte den scenkonst vi såg. Vi gjorde ingen skillnad på teater, dans eller musik och tyckte att det man ville berätta var ofattbart konstigt och i otakt med tiden och den allmänna konstnärliga utvecklingen i och utanför Sverige. Vi sökte oss till, och blev upplockade av, de som vi tyckte, mest intressanta platserna och det var olika europeiska danssammanhang. Vi sålde flera föreställningar och turnerade ganska mycket ett tag. Men i Sverige, Stockholm framförallt, var dansscenen starkt provocerad och ogillade oss. Jag tror man tyckte att vi förstörde dansen genom att inte vara utbildade dansare eller koreografer. Vi var arkitekter, formgivare, skådespelare och dansteoretiker som var ganska kaxiga, högröstade, kallade oss för Fame International, var på DN:s förstasida med helbild och rubriken "Sveriges snyggaste danskompani". Sen att vi spelade på alla coola ställen i Europa och deltog i ett samtal om dans utanför ankdammen gjorde nog saken inte bättre.

Hur hamnade du där? Du kommer väl från Motala från början?

Jag är född och uppvuxen i Motala. Då under 80-talet tyckte jag att det var en jäkligt deppig plats att vara på. Motala är ju en gammal arbetarstad som byggts upp mycket kring de stora arbetsgivarna Luxor, Motala Verkstad och Electrolux och den tiden tog ju liksom slut när jag växte upp. Jag minns det mest som arbetslöshet, blues och knark och jag ville något annat. Det var hästar och musiken som var min räddning som tonåring. Vi åkte till Arbis i Linköping och Mjölby Folkets park och kollade på bra musik. Jag spelade i band. Men efter gymnasiet drog jag ganska omgående till Göteborg. Där fanns en ihopblandad konst-, musik- och filmscen på slutet av 80-talet som var otroligt spännande! I Göteborg började jag intressera mig för och jobba med film där Film i Väst var en stark aktör och när jag flyttade till Stockholm i början på 90-talet sökte jag mig till det ställe där det producerades mest film och dramatik, SVT. Jag visste då att det var scenografi som jag var intresserad av och så blev det! Jag har jobbat som scenografassistent, scenograf och produktions designer i typ 15 år, gjort en mängd olika dramaserier och fick ta emot en Guldbagge 2007 (Tusenbröder-Återkomsten). Och dansen har ju då funnits där parallellt hela tiden.

Hur kommer det sig då att du ville återvända till Östergötland?

Idag ser det ju helt annorlunda ut än på 80-talet. Jag tycker jag ser och känner en energi och livskraft som är mer spännande och liksom mer tillfredsställande än i exempelvis Stockholm. Det kanske är en åldersgrej... Jag tror ju att jag kan bidra med de erfarenheter jag samlat på mig. Sen har jag ju min familj och släkt i Östergötland. Och ett sommarhus. Och det är ju någonting speciellt som drar med östgötaslätten...

Vad ser du för framtid för dansen i Östergötland?

Nu har jag ju bara haft det här jobbet några veckor (mars 2013)... Men jag tror att om man jobbar med Dans i Öst-plattformen på ett långsiktigt och hållbart sätt, initierar sammanhang och ser till att ingå i olika regionala, nationella och internationella sammanhang så tror jag att dans som uttrycksform har hur stora möjligheter som helst att växa och utvecklas, och bli viktig på allvar, för Östergötland. Östergötland är en växande region, här finns universitet, tillväxtmarknader som vi nog bara sett början på, ett kulturarv som är unikt i Sverige, unik natur. Förutsättningar finns för att skapa spännande grejer tillsammans! Jag skulle vilja att Dans i Öst kan vara med och koppla samman tankar och idéer från universitetsvärlden och innovatörer med dansare och andra konstnärers blick. Att skapa oväntade samarbeten och nya insikter och effekter.

/Ulrika Cederberg