Skärgårdsmagi i Gryts skärgård

Detta är den svenska sommaren paketerad i en världsunik förpackning fylld med orörd natur, frihetskänsla, äventyr och stillhet. Och en svårslagen besöksnäring.

Det är en gnistrande vacker sommarmorgon i början av augusti. Luften är ljum och vattnet ligger blankt som en nyputsad spegel. I Fyruddens gästhamn ett par mil öster om Valdemarsvik rakt ut i den östgötska skärgården råder det slumrig morgonstiltje. Vår guide för dagen är Lars Åman, uthyrningsansvarig för Häradskärs fyrplats, som har kommit för att följa oss ut till vårt första stopp vid Stångskär och Häradskär. Platsen speglar själva sinnebilden av en skärgårdsidyll. Längst ut i havsbandet med utsikt mot den fria horisonten ligger dessa två tätt sammanbundna öar, och Häradskärs fyr står, inte helt logiskt, på Stångskär.

– Redan på 1600-talet sattes det upp ett sjömärke här på Häradskär, som sedan kallats Stångskär, men numera säger vi kort och gott Fyrskäret, förklarar Lars Åman, och visar oss uppför stigen till det gamla fyrläget. Framför oss ligger en skärgårdsdröm i dess allra ädlaste och mest drabbande form. En handfull faluröda byggnader med vita knutar, vindpinat berg och hänförande utsikt mot öppet hav. Och, naturligtvis, den mäktiga fyren. En 29 meter hög rödmålad skapelse i järn ritad av fyringenjören Gustaf von Heidenstam, uppförd 1863.

– Då var det tre familjer som bodde här ute: fyrmästaren, fyrvaktmästaren och fyrbiträdet. Sedan växlade det där över åren, och när det blev mer modernt uppe i fyren blev det färre boende här. Min farfars far kom ut hit som fyrvaktare 1885, så farfar och farsan är födda och har gått i skola här, och jag var här en hel del under min uppväxt, så det känns lite extra roligt att försöka bevara det som det var en gång i tiden, berättar Lars.

Alla inblandade har gjort ett bra jobb. Husen står kvar, och numera går det bra att hyra någon av de tre gamla arbetarlägenheterna. Totalt är det 20 bäddar, men Lars brukar försöka hålla nere antalet sällskap för att säkerställa den rofyllda atmosfären. Ägaren Statens fastighetsverk har tillsammans med Valdemarsviks kommun sett till att byggnaderna gjorts tillgängliga för allmänheten genom att renovera exteriört, och Gryts hembygdsförening har lagt en varsam hand på interiören.

Två som gjort slag i saken och hyrt fyrbiträdets gamla lägenhet är Ann-Christin Briby och Annhild Gustavsson från Finspång respektive Norrköping. De är saliga.

– Vi vill inte åka härifrån! Det är verkligen en oas. Man åker hit för att man vill rekreera sig och ha närhet till naturen. Känslan av att stå där uppe och se ut över vattnet. Då känner man att man är långt borta, förklarar Ann-Christin, där hon sitter och njuter av solskenet på en utemöbel som står placerad mellan byggnaderna.

– Och man behöver inte oroa sig för att bli störd av mobilen. Här ute har man ingen täckning, förutom uppe vid fyren där man kan få en liten glimt, inflikar Annhild med ett skratt. De blir glada som barn på julafton när Lars meddelar att de inte behöver checka ut och följa med honom in till fastlandet förrän klockan tre.

Efter att ha gått husesyn i de fantastiskt vackra lägenheterna med kakelugnar, vedeldade spisar och doft av gammalt trä och kallras knallar vi över den spång som förbinder Stångskär med Häradskär och vidare mot den gamla lotsutsikten.

Vi knackar på ett av bostadshusen, och ut kommer en klädsamt väderbiten man i vitt hår. Bortsett ett envist lock för ena örat och en nyss inkommen sen avbokning är allt fint med Kenneth Magnusson, 72 år och nybliven pensionär. Han är född och uppvuxen här på ön där hans far jobbade som lots fram till den 1 juli 1968 då lotsplatsen lades ner.

– Vi var elva barn här ute när jag växte upp, ett helt fotbollslag, och två fina fotbollsplaner. Det var bara ett problem: vi hade inga att spela mot!

Det är Kenneth och hans bror Bo som arrenderar uthyrningen av signalspaningsstationen och lotsutkiken. Totalt tio bäddar. Han tar med oss upp i utsikten, som också går under benämningen vaktstugan. Vyn är svårslagen.

– Här uppe satt lotsar och båtsmän och höll vakt och kollade om fartyg behövde lots. Man kan komma och bo här året runt, och många sommargäster vill tillbaka på hösten för att sitta här inne i värmen och se på när det blåser och stormar utanför. På vintern är det ännu mer spännande att komma ut hit, för då vet man inte alltid om man kan ta sig härifrån, eller ut, förklarar Kenneth, och berättar om lotslivet.

– Det fanns gott om fisk och sjöfågel förr, så man hade det nog ganska bra här ute. Det enda som var besvärligt var att lotsarna inte blev särskilt gamla. De skulle segla ut i snöstorm i överisade båtar och borda långt ut, så många drunknade redan i unga år. Därför var lotsen tvungen att ha en dräng eller en son som kunde ta över, så inte sällan blev åldersskillnaden mellan lotsänkorna och deras män ganska stora så småningom. Henning Mankell har skrivit romanen Djup om livet och händelserna här ute. Kenneth Magnusson har dem i blodet, och delar gärna med sig. En unik besöksanledning bara det.

 

Harstena

Om Häradskär är Gryts skärgårds exotiska sista utpost är Harstena dess myllrande metropol. En lättillgänglig idyll med 70 öar på sammanlagt 400 hektar i arkipelagen, varav huvudöns yta utgör 154 hektar, och en etablerad och smakfullt utvecklad besöksnäring. Dessutom är ön knutpunkt för Skärgårdslinjens båtar som utgår från Arkösund, Tyrislöt och Fyrudden.

När vi glider in mot bryggan där Östgötatrafiken lägger till i det lilla sundet passerar vi en radda med gamla rödmålade fiskebodar och båthus, några tjejer som paddlar fram på vingliga windsurfingbrädor och Restaurang Loftet. Ett 20-tal motor- och segelbåtar ligger förtöjda längs den långa bryggan, det råder ett avslappnat förmiddagslugn på den lilla glasskioskens servering, och nere vid fiskröken stöter vi på Martin Lindkvist, som tillsammans med sin familj driver vidare den verksamhet som startades av hans mormor och morfar, Stella och Elof Magnusson – japp, de är släkt med Kenneth och Bo på Häradskär.

– Jag kör rökeriet, min bror Magnus har restaurangen, pappa fiskar, mamma har hand om bokningen och min fru Emma sköter bageriet tillsammans med sin syster Lisa, förklarar Martin. Familjeföretaget hyr även ut rum i pittoreska små stugor fullproppade med genuin skärgårdscharm och ett svårslaget läge. Och det bär sig.

– Sommartid bor det kanske ett par hundra personer här ute, och det är jättepopulärt att komma ut hit och äta lunch eller middag. Dessutom är vi ett av de mest kända målen längs den här kuststräckan, och nästan alla som passerar stannar till över natten i naturhamnen eller vid vår brygga, säger Martin, och erbjuder oss att åka på flaket när han ska ta traktorn bort till kaféet för att hämta upp lite bagage från några gäster som just checkat ut. Vi antar erbjudandet, och tre minuters skumpande senare har vi tagit oss genom byn och fram till stugorna på andra sidan ön. Framför oss ligger ett nybyggt bageri och kafé, och doften av nygräddade bakverk blandas med den av högsommargräs och ljummen havsbris. Äkta skärgårdsmagi.

Text: Albin Wiberg
Foto: Johnny Franzén

Artikeln Skärgårdsmagi finns att läsa i sin helhet i Magasin Visit Östergötland, läs magasinet online.

 

Ta dig ut

Ett av de vanligast förekommande ut maningarna som svenska skärgårdar ställs inför är tillgängligheten. Hur skapar man förutsättningar för att även besökare utan egen båt ska kunna ta sig ut? I Östergötland har man löst det på ett, om vi får säga det själva, enastående bra sätt. Östgötatrafikens kollektivtrafik innefattar nämligen även båttrafik, som utgår från Fyrudden och vidare ut i skärgården. För bara några tjugor kan man alltså komma ända ut i ytterskärgården. Se karta, turlista och detaljer på ostgotatrafiken.se. Kika även på hemsidan skargardslinjen.com

 

Gå till Östgötaskärgårdens hemsida

Tips på boende, matställen och aktiviteter i Gryts skärgård