Bli en glasmästare i Reijmyre

Landskapet skiftar. Skogen sluter sig tätare och kommer liksom närmare inpå. De öppna fälten blir färre, vägen mer koncentrerad. Eller som fotografen, uppvuxen i skuggan av betongen i Botkyrka söder om Stockholm, uttrycker det: ”Vi skulle kunna vara i Norrland.” Men det är vi inte. Vi är på väg rakt in i hjärtat av en av Sveriges mest omtalade och anrika glasbruksbygder: Rejmyre. Betydligt lättare att säga än att stava, och förhållandevis enkelt att hitta till med dess geografiska läge i en genuin del av Östergötland, den norra.

Klockan är strax efter nio i slutet av augusti och sommarens turistströmmar har mattats av. Parkeringen är tom sånär som på ett par spridda personbilar, och lamporna ännu inte tända inne i glasmuseet och outletbutiken mittemot. Den relativt nya entrén sitter ihop med en stor, betydligt äldre tegelbyggnad som andas brukstradition lång väg. Planerna på att bygga ett glasbruk i Rejmyre tog form 1809, och redan året därpå var produktionen igång. Den rika tillgången på skog och kvarts var två av anledningarna till att det hamnade just här.

Under storhetstiden hade glasbruket runt 500 anställda, och satte tydlig prägel på bygden, för att inte säga att Reijmyre glasbruk var bygden. I dag är man fjorton anställda. Men glaset formas, slipas och dekoreras fortfarande för hand av personer med en hantverksskicklighet i absolut världsklass. 

Vid sidan av att förvalta sitt arv bygger Reijmyres verksamhet i dag till stor del på att locka besökare till bruket. Det geografiska läget, två timmar från Stockholm till skillnad från exempelvis Glasriket i Småland, gör Reijmyre till ett populärt utflyktsmål för turister på besök i huvudstaden.

På golvet i den gigantiska glashytta som i början av 1900-talet hade 350 glasblåsare och även sysselsatte 100 glasslipare finns fyra glasblåsare, en glasslipare och en dekorslipare kvar.

– När jag började här för 48 år sedan var vi 160 anställda, berättar glasmästaren Birger Karlsson. Samtliga fyra glasblåsare är i tjänst när vi kommer på besök. Tre har jobbat i minst 40 år på bruket, och den fjärde är nyanställd. Alla är män och klädda i kortbyxor och t-shirt, och ingen har tillstymmelse till skyddskläder trots att glasmassan är 1100 grader när den kommer ut ur ugnen. De värmer glasmassan, knipsar av, blåser ,driver, kyler, adderar, värmer på. De delar upp de olika momenten, som sker med sekund- och millimeterprecision, sinsemellan även om de får det att se löjligt enkelt ut, och utan problem genomför en intervju under tiden.

Inte undra på att besök i hyttan är så populära. Spektakulärt och fascinerande på samma gång. Ett stycke svensk hantverkshistoria presenterad live. Deras totala kontroll över den segt flytande materian, med särskilt fokus på blåsmomentet, är svårslagen. Blås för hårt och glaset spricker, blås för löst och inget händer, inbillar jag mig. Men hur hårt är hårt? Och hur löst är löst?

– Ställ dig på pallen där, säger Birger Karlsson och ställer en liten fyrkantig, urholkad träkloss på golvet framför mig. Så hämtar han en lång pipa med en bit segt glas fäst på längst ut, prickar ner glaset i hålet på träklossen och ger mig pipan.

– Blås försiktigt. Jag tar ett djupt andetag, böjer mitt huvud nedåt och blåser ut. Det tar kanske tre sekunder innan Birger säger:

– Stopp!

Han tittar ner i det som alltså visar sig vara en form.

– Lite till!

Jag följer instruktionerna utan omsvep och det jag sett framför mig som det ultimata testet i fysik och koordination visar sig alltså vara över i ett andetag. Birger delar på formen, knäcker blåspipan fri och går bort med min Bubbles ljuslykta och lägger den för att svalna innan han kommer tillbaka för att fortsätta med sitt. Inget knussel.

– Glasblåsning har blivit jättepopulärt bland våra besökare, förklarar Lena Adamsson, kontorschef.

– Vi har möhippor, kompisgäng, företagsgrupper och turister som kommer hit för att se mästarna i arbete och prova på att blåsa glas.

Glassslipning har nog inte riktigt samma potential. Men kanske sprängning? Proffset i frågan är Lillemor Gahnström. Hon började ute i hyttan för 25 år sedan, och har jobbat med efterbearbetning de senaste tio. Hon har fullt upp med att spränga Operakällarens specialbeställda whiskyglas när vi kliver in i verkstaden, det vill säga hon ritsar glaset i dess tänkta överkant, värmer det med en gaslåga och ”spränger” sedan bort den glaskappa som är kvar på alla handblåsta glas.

– Sedan värmer jag glaset igen så att det mjuknar och kanten blir len, berättar Lillemor. 

Vår guide, Robin Karlsson, förklarar det nystartade konceptet med Konstnärsugn där Reijmyre glasbruk bjuder in glaskonstnärer att komma och skapa fritt i hyttan. Han visar oss in i utställningslokalen. Vi tittar runt och kan inte låta bli att imponeras.

När vi tackat för oss och just ska gå kommer glasmästare Birger Karlsson fram och sticker till oss varsin liten svan i glas, som han gjort på fri hand. Den vänstra. Magi.

 

Text: Albin Wiberg
Foto: Johnny Franzén


Artikeln Bli en glasmästare i Reijmyre finns att läsa i sin helhet i Magasin Visit Östergötland, läs magasinet online.

Tips på matställen och aktiviteter runt Rejmyre