Hoppa till innehållet
Hoppa till sidfoten

Blå stunder längs Göta kanal

Räkmackan smakar sagolikt. Ett rejält lass handskalade räkor med skivat ägg, majonnäs och citron på färsk tekaka. Livet kunde vara värre. Man skulle exempelvis ha kunnat komma till världen under andra halvan av 1700-talet, tagit värvning i den svenska armén och nyss hemkommen med livet i behåll från kriget i Pommern fått beskedet att byta bössan mot spade och gräva 87 kilometer av en 190 kilometer lång kanal, i 22 års tid.

Vi tar det från början.
Redan på 1500-talet började biskop Hans Brask lobba för att man skulle anlägga en båtled från Östersjön till Västerhavet tvärs igenom Svea rike. Men det tog två hundra år, en driftig greve och Europas vassaste kanalbyggare för att förverkliga biskopens vision. Baltzar von Platen var sjömilitär och statsråd. År 1806 lade han fram sin avhandling om kanaler, som resulterade i uppdraget att lägga upp ett förslag till Göta kanal. Till sin hjälp tog han skotten Thomas Telford, som även ligger bakom Caledonian Canal i Skottland.

Fyra år senare, den 12 april 1810 utfärdade kung Karl XIII det privilegiebrev som gav Göta kanalbolag rätt att bygga och driva kanalen, och tilldelade bolaget arbetskraft, mark och skogar för kanalens byggande. Bara en månad senare togs det första spadtaget, i Motala. Den 26 september 1832 invigdes Göta kanal i Mem under pompa och ståt i närvaro av Sveriges konung Karl XIV Johan med familj. Baltzar von Platen uteblev, eftersom han avled knappt tre år tidigare. Under hela 1800-talet hade kanalen stor betydelse som transportled, både för varor och passagerare, men så småningom tog järnvägen och lastbilstrafiken över kanalens roll.

Transportleden blev i stället en av Sveriges mest välbesökta och kända turistattraktioner, i klass med Kolmården, Ishotellet i Jukkasjärvi, Astrid Lindgrens värld och Vasamuseet, för att nämna några. Ett Sveriges Kinesiska muren i grävd form.

Vi beger oss mot Borensberg. Ett kärt återseende efter fjolårets kulinariska månfärd på Göta hotell. Göta kanal, en del av Upplevelsecentrum ska upplevas ombord på M/S Ceres, en kanalbåt av klassiskt snitt. Ägare är Patrik Kristiansson. Han bildade bolaget PnP Rederi AB och köpte båten för tre år sedan tillsammans med en kompanjon som nu är ute ur bilden. Vi slår oss ner på akterdäck. Solen strålar och kanalen ligger spegelblank när vi lägger ut från kaj och glider mot Berg. Framför oss har vi nio slussar, två akvedukter och elva broar, och en svårslagen naturupplevelse.

– Jag jobbade tidigare på en båt som går mellan Stockholm och Göteborg, och reagerade över rutten mellan Borensberg och Berg där de flesta passagerarna under den tidigare ägaren åkte både fram och tillbaka. Att åka 3,5 timme och sedan 3,5 timme tillbaka och se exakt samma saker blev för mycket för många. Jag såg resenärer som satt och sov på hemvägen.

Idén till cyklarna föddes ihop med Naturskyddsföreningen.
– Jag tror att det var deras vice ordförande som åkte med oss första året, och vi började diskutera hur vi skulle kunna ha ett miljötänk hela vägen, och då kom vi på det här med att erbjuda cyklar på tillbakavägen som ett alternativ till buss, säger Patrik.

I dag samarbetar PnP Rederi med Cloetta, Brunneby musteri och Museihuset längs vägen, och Flygvapenmuseum i Malmslätt – där alla resenärer får fritt inträde.

Lars gick till sjöss redan som 14-åring och jobbade som lots i Göteborg "och har kört båtar på 250 meter och 225 000 ton" fram till pensionen. Det är långt ifrån första gången han rattar fram en passagerarbåt på Göta kanal. Han kan varenda krök och slussport utantill.

– Sedan jag blev pensionär har jag kört 13-14 år på kanalen, mest på de stora båtarna som går mellan Göteborg och Stockholm, men numera på M/S Ceres. Han menar på att kanalen är lite trixig på sina håll, inte minst kröken strax utanför Borensberg som givits det respektingivande öknamnet ”Styrmans fasa”.

– Ja, det är många som inte klarar av den, utan kommer för snabbt in, som min styrman när jag jobbade på M/S Juno. Det var på kvällen och jag låg och sov i min koj när jag vaknade av att vi plötsligt fick slagsida. Den middagen dukades av väldigt snabbt, allt glas och porslin gick i golvet. Detta berättar Lars samtidigt som han manövrerar båten genom Heda dubbelsluss med kirurgisk precision. Båten skär genom landskapet på sin väg fram genom det vackra landskapet.


Längs kanalen finns en cykelväg som vi någon timme senare rullar fram på. Det är aldrig fel att röra lite på sig, men det blir en smula jobbigt när fotografen efter en halvtimmes cykling upptäcker att han glömt bilnyckeln på färjan. Nog för att det är en storslagen naturupplevelse, men att ta sig vägen en tredje gång – och sedan en fjärde– inom loppet av bara några timmar känns lite i överkant.

Räddningen blir Patrik Kristiansson, som ska åka över Borensberg på sin väg hem från jobbet. Runt en halvtimme och en bortmotad fårskock senare når vi Borensberg allt lite svettiga om ryggen. Vi slår oss ner på Göta hotells soldränkta uteservering och svalkar oss med ett kallt glas vatten.

En levererad bilnyckel senare beger vi oss mot Kapten Bille’s café och vandrarhem i Norsholm, ett par natursköna mil västerut längs Göta kanal. Krögarna Annica och Josef Puschl tar emot i det gamla ombyggda hamnmagasinet bara ett par meter från kanalen – på gårdsplanen finns rester av en vändplatta och under köket går fortfarande räls. Det är tio år sedan de gick i land efter att ha levt ett halvt yrkesliv på flådiga kryssningsfartyg runt om i världen. Det var där de träffades, och där de beslöt sig för att gå vidare i livet och starta något eget.

– Vi kände båda två att vi ville ha fast mark under fötterna och fick i samma veva syn på en annons om att Göta kanalbolag sökte entreprenörer som var sugna på att öppna ett vandrarhem längs kanalen. Vi tvekade inte en sekund, minns Annica.

Sagt och gjort, i juni 2004 slog de upp portarna till Kapten Bille’s café och vandrarhem. På den soldränkta uteserveringen sitter besökare och sippar på en kopp kaffe, äter en saftig hamburgare, eller gör som vi, avnjuter Josefs apfelstrudel, tillagad efter hemligt recept.

– Det är fantastiskt vackert här vid kanalen, och läget perfekt mellan Linköping och Norrköping. De flesta av våra gäster på restaurangdelen kommer från närområdet, och på vandrarhemssidan är det blandat. En del kommer på cykel och övernattar här innan de rullar vidare längs Göta kanal. Och eftersom jag är österrikare har vi många tyska gäster – de gillar när man kan språket...,konstaterar Josef med ett leende.

Saknar ni inte livet på sjön?

– Vi jobbar fortfarande vid vattnet och har internationella gäster, svarar Josef blixtnabbt. Annica fyller i:
– Vi brukar säga att förr reste vi runt i världen, nu kommer världen till oss. Amen.



Text: Albin Wiberg
Foto: Johnny Franzén


Artikeln Blå stunder längs Göta kanal finns att läsa i sin helhet i Magasin Visit Östergötland, läs magasinet online.


Gå till Göta kanals hemsida

Tips på boende, matställen och aktiviteter längs Göta kanal

{{favourites.count()}}